Kräftskiva 2017

Igår var det dags för den årliga kräftskivan. I år körde vi barnfritt, det skulle blivit så mycket folk annars, och det blir så rörigt med alla ungar. Så vi var 10 vuxna. Cissi, Mattias, Katta, Henke, Cissi, Christer, Sara och Thomas.



Det var så himla trevligt. Jag hade fixat massa skaldjur, inte bara kräftor utan räkor, havskräftor, ostron och hummer också. Plus lite pajer och revben och sånt.

Elin hjälpte mig att göra efterrätterna, citronpaj med italiensk maräng och nutella cheesecake.

Vi hade väldigt roligt. Jag styrde upp en musikquiz och i sann hemmafest-anda så blev det dans på vardagsrumsgolvet.

Hot eller löfte?

Oavsett om jag hade haft varm mat på tallrik med mig genom ytterdörren när jag kommer hem från jobbet eller om jag tillbringar tre minuter med att koka snabbmakaroner, eller för den delen rullar egna pannbiffar och skalar potatis, som jag gjorde igår så tycker barnen att det tar för lång tid innan det är middag.  Jag brukar sticka till dem en morot att knapra på och sen stjäl Elin en halv gurka när jag gör sallad och vänder jag ryggen till så åker en näve oliver också. 


Men risken finns ju då att ingen är hungrig när maten väl står på bordet. Då plockar jag fram detta och ställer på diskbänken. Man får välja själv om man vill se det som ett hot eller ett löfte, men båda barnen förstår i alla fall vikten av att äta upp.

På brandstationen och i svampskogen

Tänk om man inte trivdes så bra på sitt jobb som jag ändå gör. Vilken ångest man skulle ha av måndagar. Och hur mycket man skulle längta när fredagen äntligen kommer. Jag längtar så till helgen att jag nästan känner nyförälskelsepirr på väg hem från jobbet. Så härligt är helgen. Tänk om jag vantrivdes på jobbet! Hur mycket man skulle längta efter helgen då!?
 
I fredags gjorde jag stuvade makaroner och falukorv till barnen och Fredrik köpte med sig kebabsallad från Nykvarn till oss. Elin åt rester. -Alla var nöjda.
 
 
I lördags var det öppet hus på brandstationen i Strängnäs. Det är ju alltid spännande.
 
 
 
 
 
 
 
Sen åkte vi och parkerade på en skogsväg och knatade rakt in i skogen och kollade efter svamp, och käkade lunch där.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja titta noga. Här har vi en hel kasse full av fina svampar. Den tog vi hem, var stolta över, rensade noga, och sen kastade jag hela kassen. Haha. 
 
Falsk kantarell är lite sladdrigare i konsistensen, har ihålig fot och inte riktigt den där karakteristiska trattformade hatten som vanliga kantareller har. Den är inte giftig, men inte heller god. Vilken tur att jag inte gjorde svampsås till lördagssteken. Vi får ta nya tag med svamparna nån annan gång. Det var så härligt i skogen och det fanns verkligen massa svamp, alla möjliga sorter. De sista veckornas regnande har gjort gott i skog och mark.
 
Maria och Tomas var hos oss i lördagskväll med sin alldeles nya bebis, 6 veckor gamla Malva. Storasyster Ellen är lika gammal som Sixten så när som på ett par veckor. Vi lärde känna varandra på föräldrakursen på Familjecentralen i Strängnäs.
 
Jag gjorde porterstek med rostad potatis, karamelliserad brysselkål och pressgurka, och den där gudomliga såsen som blir av porterstek.  Till efterrätt hade jag gjort ananaspaj, vaniljglass till det.
 
 
Igår var det sista sammandraget för fotbollen den här säsongen. Vi åkte till Järna hela familjen. Tur att det var samling så sent som kl 11.45. Vi fick väcka Elin halv elva. Superskönt med sovmorgon.