pepparochsalt

Jag kan inte säga att 2017 varit ett särskilt år på något sätt. Livet har gått sin gilla gång och det är egentligen bara på barnen man märker att tiden går, att de växer.

Jag ger inga stora nyårslöften, det är för jobbigt att hålla dem tycker jag. Men jag kan kosta på mig att lova mig själv att fortsätta vara snäll mot andra, men framför allt mot mig själv. Våga säga nej. Men våga också säga ja till livet mer.

Förra året lovade jag att tänka på våra matkostnader mer och inte impulshandla mat så mycket. Jag ska göra en sammanställning på banken inom några dagar så får jag se om jag lyckades med mitt mål. 

Idag fick jag väcka resten av huset kl 11.15 så det är minst sagt en slö 1a januari här precis som det ska vara. Jag har dammsugit och röjt lite, tvättat och precis duschat bort nyårsnattens hårspray. Ikväll käkar vi pizza här och kollar in senaste Beck som visas på Cmore. Just nu kollar Sixten och Fredrik på Asterix och Obelix och Elin och jag ligger bredvid varann i sängen och glor i varsin telefon.

På bordet blommar tulpanerna och visst är det magiskt vad en bukett krisipga vita tulpaner och ett nytt vitt överdrag på dynan i soffan kan ge ro i själen såhär på årets första hoppfulla dag.